Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,362 DEN GAMLA ANTIKVITETSHANDELN
ett tyst bifall, drog han därav den slutsatsen, att de nyss
lurat någon och fått sin betalning.
»Vill ni vara så god, mr Richard», sade Brass och tog
fram ett brev ur pulpeten, »och genast bege er med det här
till Peckham Rye? Det behövs intet svar, men det är
mycket angeläget och måste framlämnas egenhändigt. Skriv
upp på kontoret kostnaden för åkardroskan.»
Mr Swiveller stoppade brevet i fickan och avlägsnade sig.
Så snart han hade gått, steg miss Sally Brass upp, log
hult åt sin broder — som nickade och gned sig på näsan till
svar — och avlägsnade sig därpå även.
Sampson Brass ställde kontorsdörren vidöppen och satte
sig vid sin pulpet alldeles mitt emot dörren, så att han icke
kunde undgå att se envar, som kom utför trappan, samt
började skriva med ofantlig munterhet och flit, varunder
han med en röst, som var allt annat än musikalisk, gnolade
några visstumpar, vilka tycktes hava avseende på föreningen
mellan kyrka och stat, alldenstund de voro sammansatta
av en aftonpsalm och Bevare Gud vår kung.
Sålunda satt advokaten vid Bevis Marks och skrev och
gnolade en lång stund, utom då han stannade för att lyssna
med slug uppsyn. Slutligen hörde han huru hyresgästens
dörr öppnades och någon gick ned för trappan. Då
upphörde mr Brass helt och hållet att skriva, men gnolade, med
pennan i hand, så högljutt som möjligt och smålog på ett
riktigt serafiskt sätt.
Det var till denna rörande syn, som trappan och de milda
tonerna ledde Kit, och då denne hunnit fram till mr Brass’
dörr, stannade den sistnämnde med sin sång och nickade.
»Kit», sade mr Brass, »hur mår du?»
Kit, som var tämligen skygg för sin vän, gav ett passande
svar och lade sin hand på låset till förstugudörren, då mr
Brass sakta kallade honom tillbaka.
»Var snäll och inte gå ännu, Kit», sade advokaten.
»Var god och stig in hit. Herre Gud! Då jag ser dig
påminner jag mig det vackraste lilla ansikte mina ögon
någonsin sett. Jag kommer ihåg hur du kom dit ett par
tre gånger, då vi lade kvarstad på sakerna. Ack, Kit, min
käre vän, personer med mitt yrke ha ofta så smärtsamma
plikter att uppfylla, att man inte behöver avundas dem.»
»Jag gör det inte heller, sir», sade Kit.
»Vår enda tröst, Kit», fortfor lagkarlen, »är att vi
kunna mildra stormen, om vi också icke kunna avvända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
