- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
384

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384 den gamla antikvitetshandeln

konstapeln att föra bort fången och förklarade sig själv
alldeles i ordning. Konstapeln skuffade Kit i vagnen och
följde själv efter. Miss Sally steg därpå upp, och som det
nu var fyra inuti vagnen, kiev mr Sampson Brass upp på
kuskbocken och befallde kusken köra.

Ännu helt och hållet dövad av den förfärliga förändring,
som ägt rum i hans förhållanden, satt Kit och stirrade ut
genom vagnsfönstret nästan i förhoppning att få se något
vidunderligt fenomen på gatorna, som kunde giva honom
anledning att tro att han drömde. Men så drömlik än
händelsen var, var den likväl sann. Han var anklagad för
tju-veri; sedeln hade blivit funnen hos honom, fastän han var
oskyldig både i tanke och handling, och de förde nu bort
honom såsom fånge.

Hans hopp och mod sjönk allt mer och mer allt efter
som de närmade sig notariens hus, och han såg ivrigt ut
genom fönstret för att giva akt på någonting — då han.
plötsligt varseblev Quilps ansikte, liksom hade det blivit
frambesvuret av en trollkarl.

Och vilket hångrin visade sig icke på detta ansikte. Det
var i ett öppet fönster på ett värdshus som det tittade fram,
och dvärgen hade brett ut sig i fönstret med armbågarna
vilande mot fönsterkarmen och huvudet på båda händerna,
färdig att spricka av kvävt skratt. Så snart mr Brass
fick se honom, lät han vagnen genast stanna. Dvärgen
tog av sig hatten och hälsade på sällskapet med ohygglig
och vidunderlig artighet.

»Aha!» utropade han. »Varthän, Brass? Sally också
med? Den förtjusande Sally! Och den muntre Dick!
Och den ärlige Kit!»

»Vad han är ofantligt rolig!» sade Brass till kusken.
»Ack, sir — en ledsam sak! Tro aldrig på ärlighet mer,
sir.»

»Varför inte?» svarade dvärgen. »Varför inte, ni skälm
till lagkarl?»

»En sedel förlorad på vårt kontor, sir», sade Brass.
»Hittad i hans hatt, sir — han var nyss förut ensam där
— intet misstag alls, sir, — bevisningskedjan fullständig.»

»Vad!» utropade dvärgen. »Kit, tjuv! Ha ha ha! Ja,
han är en fulare tjuv än man kan få se någonstädes för en
penny. Vad, Kit —? H!a ha ha! Har man arresterat
Kit, innan han fick tid att piska upp mig, Kit?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free