Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET
387
ligen ledsen över att behöva frambära sådana obehagliga
nyheter. Jag skulle icke ha försatt mig i en sådan
pinsam belägenhet, om icke ynglingen själv önskat att bli
hitförd. Mr Chuckster, vill ni vara god och knacka på
fönstret åt kontapeln, som väntar i vagnen?»
Vilket uppträde det blev, då Kit kom in och brast ut i
den otympliga vältalighet, som sanningen ingav honom, och
kallade himmelen till vittne att han var oskyldig och att
han inte visste huru sedeln kunde hittas hos honom!
Vilket virrvarr av ord, innan de närmare omständigheterna
berättades och bevisen framlades! Vilken dödstystnad, då
allt var sagt och de tre vännerna utbytte blickar av tvivel
och häpnad.
»Är det icke möjligt», sade Witherden, »att denna sedel
hittat vägen till hans hatt genom någon tillfällighet —
såsom till exempel omflyttningen av papperen i pulpeten?»
Men det visades tydligt att så icke var möjligt. Fastän
ett motvilligt vittne, kunde mr Swiveller icke annat än
förklara att den måste hava blivit gömd med avsikt i
betraktande av det ställe, där den blev funnen.
»Det är mycket ledsamt», sade Brass. »Då han
kommer att undergå rannsakning, skall jag med glädje
anbefalla honom till mildare straff på grund av hans
förutgående goda uppförande. Jag har visserligen förlorat
penningar förut, men därav följer då inte alldeles att han
tagit dem. Skenet är starkt emot honom — men vi äro
kristna, vill jag hoppas.»
»Jag förmodar», sade konstapeln och såg sig omkring,
»att ingen av herrarna här kan upplysa huruvida han haft
gott om penningar på sista tiden. Vet ni det händelsevis,
sir?»
»Han har visserligen haft penningar allt emellanåt»,
svarade mr Garland, till vilken polisbetjänten ställt sin fråga.
»Men han har alltid sagt mig att han fått dem av mr Brass
själv.»
»Ja visst», sade Kit ivrigt. »Ni kan väl inte neka till
det, sir?»
»Vad?» utropade Brass med häpen förvåning.
»Penningarna, vet jag, halvkronorna, som ni gav mig,
från hyresgästen», sade Kit.
»Åh bevars!» utropade Brass. »Det här är en elak sak,
finner jag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
