Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LXI.
Kit var oskyldig, och emedan han visste detta och kände,
att hans bästa vänner ansågo honom brottslig, erfor han
i början själskval, som inga ord kunna beskriva, och gick
fram och åter i den lilla cell, där han var innestängd över
natten, nästan utom sig av sorg.
Även då den våldsamma sinnesrörelsen i någon mån
hade saktat sig och han hade börjat bliva lugnare, kom i
hans själ en ny tanke, som icke medförde mindre kval.
Flickan — den klara sjärnan i den anspråkslöse ynglingens
själ — som hade gjort den fattigaste tiden av hans tillvaro
till den lyckligaste och bästa — som alltid hade varit så
ädel, så undseende och god — vad skulle hon väl tänka,
om hon någonsin fick höra detta? Då denna tanke
föresvävade honom, tycktes fängelsets murar smälta bort och
det gamla rummet uppenbara sig i dess ställe, såsom det
brukade vara om vinterkvällarna — spisen, det lilla
kvälls-vardsbordet, den halvöppna dörren, som ledde till det lilla
rummet — allt fanns där. Och Nell själv var där och
han — båda hjärtligt skrattande, såsom de ofta gjort —
och då Kit hade kommit så långt, kastade han sig på sitt
torftiga läger och grät tills han omsider inslumrade i en
orolig och drömfylld sömn.
Till sist grydde morgonen, och det var fängelset — kallt,
svart och dystert.
Han lämnades emellertid för sig själv, och det låg en
tröst däri. H!an hade tillstånd att gå på en liten stenlagd
gård vid en viss timme och fick veta av fångvaktaren, som
kom och låste upp hans cell och visade honom var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
