Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET 391
kunde tvätta sig, att det var en bestämd tid varje dag, då
besökande hade tillträde.
Fångvaktaren hade även låtit honom förstå, att han
liksom några andra i fängelset blivit inhyst avsides från
massan av fångarna, därför att han ansågs icke vara alldeles
förstörd och oförbätterlig. Kit’ var tacksam för
underrättelsen och satte sig och läste katekesen mycket
uppmärksamt — fastän han kunde den utantill från barndomen —
tills han hörde nyckeln sättas i låset och karlen inträdde
igen.
»Seså», sade han, »kom med!»
»Vart då?» frågade Kit.
Karlen svarade helt kort: »Besökande», varpå han
tog-honom i armen och ledde honom genom åtskilliga
slingrande gångar och starka portar in uti en korridor, där han
ställde honom framför ett galler och gick sin väg. På
andra sidan om detta galler, på ett avstånd av fyra eller fem
fot, var ett annat, alldeles likadant. I mellanrummet satt
en fångvaktare och läste en tidning och utanför det bortre
gallret såg Kit med skälvande hjärta sin moder med den
minsta brodern på armen och Barbaras moder och den
stackars lille Jakob, som stirrade in av alla krafter.
Då lille Jakob fick se sin broder och stack in armarna
mellan gallren för att omfamna honom, men fann att han
icke kunde komma närmare, började han gråta på det
mest ömkliga sätt, varpå Kits moder och Barbaras moder,
som hade lagt band på sig så mycket som möjligt, ånyo
brusto ut i snyftningar och gråt. Den stackars Kit kunde
icke hjälpa att han förenade sig med dem, och ingen av
dem kunde säga ett ord.
Under denna sorgliga tystnad läste fångvaktaren sin
tidning med lustig uppsyn — han hade tydligen kommit till
varjehandaartiklarna — tills han händelsevis för ett
ögonblick tog ögonen därifrån, liksom för att genom en smula
begrundande kommo till själva kärnan av ett skämt, som
var litet djupare anlagt än det övriga, då det för första
gången tycktes falla honom in att någon grät.
»Seså, gott folk», sade han, »jag skall råda er till att
inte nöta bort tiden på det där sättet. Den är avmätt här,
skall ni veta. Ni får inte heller låta barnungen där ställa
till sådant här väsen. Det är emot alla regler.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
