Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN
»Jag är hans stackars mor, sir», snyftade mrs Nubbles,
»och det här är hans bror, sir. Åh, Herre Gud!»
»Ja!» svarade fångvaktaren. »Det kan inte hjälpas, vet
jag. Ni får inte ställa till väsen för det!»
Därmed fortsatte han att läsa.
»Åh, min käre Kit», sade hans moder, »att jag skulle
få se min stackars gosse här!»
»Ni må väl inte tro att jag gjort vad de anklaga mig
för, mor!» utropade Kit med kvävd röst.
»Jag tro det!» utropade den stackars kvinnan. »Jag,
som vet att du aldrig sagt en osanning eller begått en dålig
handling från det du var liten. Jag tro det om en son,
som har varit en tröst för mig allt ifrån det han föddes
och till närvarande stund och som jag aldrig varit ond på
en enda afton, då jag lade mig! Jag tro det om dig, Kit!»
»Nå, Gudskelov!» sade Kit. »Då kan jag uthärda det,
mor ! Hända vad som helst, så skall jag alltid ha en droppe
glädje i mitt hjärta, då jag tänker på vad ni sagt.»
Därmed började den stackars kvinnan gråta igen och
Barbaras moder också. Och lille Jakob förenade nu sina
tårar med deras med så litet buller som möjligt.
Kits moder, som torkade sina ögon, tog nu upp en liten
korg från golvet och vände sig ödmjukt till fångvaktaren
med begäran, att han godhetsfullt ville höra på henne ett
ögonblick. Men fångvaktaren, som just hunnit till själva
höjdpunkten i en munter berättelse, vinkade åt henne att
vid allt som var henne kärt hålla sig tyst ännu ett
ögonblick. Då han hade slutat spalten frågade han henne till
sist vad hon ville.
»Jag har tagit med mig litet mat åt honom», sade den
goda kvinnan. »Tillåter ni att han får den, sir?»
»Ja, det får han. Det finnes ingen föreskrift däremot.
Giv det till mig när ni går, så skall jag laga att han får
det.»
»Ja, men om ni tillåter, sir — bliv inte ond på mig, sir,
— jag är hans mor och ni har också haft en mor en gång
— om jag bara kunde få se honom äta en enda liten bit,
så skulle jag gå mera belåten, då jag visste att han var
mätt.»
Och åter brusto Kits moders tårar fram och Barbaras
moders och lille Jakobs. Vad den lille angick, så jollrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
