- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
396

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN

lets fullföljande.» Varje gång han kom till detta slutord,
brast han ut i ett högljutt skratt och började om igen.

»Han är förfärligt oförsiktig» mumlade Brass. »Jag
önskar han vore stum. Jag önskar han vore döv. Jag
önskar han vore blind. Må hin ta honom!» utropade Brass,
då sången började igen. »Jag önskar han vore död!»

Sedan mr Sampsom givit luft åt dessa välönskningar,
återtog hans ansikte sitt vanliga hala utseende, och han
gick fram till träbyggnaden och knackade på dörren.

»Stig in!» skrek dvärgen.

»Hur mår ni i afton, sir?» sade Sampson och tittade in.
»Ha, ha, ha! Åh, bevare mig, sådana påhitt ni har!»

»Kom in, ni narr!» svarade dvärgen. »Kom in, ni
falska vittne, ni menedare, ni sanningens förledare, kom in!»

»Vilket överflöd av gott lynne han har!» utropade Brass,
i det han drog igen dörren efter sig. Den mest förvånande
ådra av kvickhet! M|en är det icke nästan oklokt.»

»Vad?» frågade Quilp. »Vad, Judas?»

»Judas!» utropade Brass. »Vad han är utomordentligt
kvick! Judas! Åh ja — det är ju alldeles förträffligt!
Ha, ha, ha!»

Hela denna tid gnuggade Sampson sina händer och
stirrade med löjlig förvåning och förskräckelse på en stor,
glosögd galjonsbild från något gammalt fartyg, vilken var
upprest mot väggen i ett hörn nära kaminen och såg ut som
ett avskyvärt avgudabeläte, som dvärgen tillbad. En
massa träbitar på dess huvud voro formade så, att de hade en
otydlig och avlägsen likhet med en trekantig hatt, och
tycktes, i förening med något, som skulle föreställa
epå-letter på axlarna, vilja tillkännagiva att figuren skulle
utgöra en avbildning av någon ryktbar amiral, men utan dessa
hjälpmedel skulle en iakttagare hava ansett det för ett
lyckat porträtt av något stort havsvidunder.

»Känner ni igen den?» sade dvärgen, följande Sampsons
blickar. »Ser ni vem han är lik?»

»Vad?» sade Brass, som lutade huvudet åt ena sidan
och kastade det tillbaka likt en kännare. »Nu, då jag ser
på den igen, tycker jag, att jag ser — det ligger någonting
i leendet, som påminner mig om — men ändock, min själ,
jag —»

Nu var saken den, att Sampson, som aldrig sett
någonting, som liknade det synliga fantomet, var mycket
förbryllad, ty han har oviss om mr Quilp ansåg den lik sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free