Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET
401
»Då den här rannsakningen är över», sade Quilp, »kan
ni ge honom avsked.»
»Det skall ske, sir», svarade Brass. »Det blir nog ett
hårt slag för Sally, sir, men hon har alla sina känslor i sitt
våld. Ack, mr Quilp, jag har ofta tänkt, sir, på vilka
välsignade resultat som skulle hava härflutit från en förening
mellan er och Sally, om det blott behagat försynen att föra
er tillsammans vid yngre år ! Ni såg aldrig vår käre
fader, sir? — En förträfflig gentleman. Sally var hans
stolthet och glädje. Han skulle ha slutit sina ögon med
lycksalighet, den gamle räven, mr Quilp, om han hade funnit
en sådan make åt henne. Ni värderar ju henne, sir?»
»Jag älskar henne», väste dvärgen.
»Ni är mycket god, sir», svarade Brass. »Är det någon
annan befallning, sir, som jag kan ta del av?»
»Nej», svarade dvärgen och fattade pannan. »Låt oss
dricka för den älskliga Sally.»
»Om vi kunde det i någonting, sir, som inte vore
alldeles så kokhett», invände Brass ödmjukt, »kanske det
skulle vara bättre. Jag tror det skall vara angenämare för
Sally, då hon får höra av mig den heder ni gjort mig, om
hon får veta att det skett i ett något kallare fluidum än
nyss, sir.»
Men mr Quilp slog dövörat till för alla dessa
föreställningar. Sampson Brass, som nu var allt annat än
nykter och som var tvungen att taga klunk på klunk av
samma starka dryck, fann att det, i stället för att bidraga till
hans förbättring, hade den nya verkan att kontoret
började dansa runt med ytterlig häftighet. Efter en kort
domning vaknade han till medvetande om att han till en del
låg under bordet, till en del under kamingallret. Han
försökte komma upp på fötterna, varpå han höll sig fast vid
amiralen och såg sig om efter sin värd.
Mr Brass’ första intryck var att hans värd hade
försvunnit och lämnat honom där ensam. Men en stark
tobakslukt förde honom snart på spåren, och då han tittade
uppåt, såg han att dvärgen låg och rökte i sin hängmatta.
»Farväl, sir», utropade Brass svagt. »Farväl, sir.»
»Vill ni inte stanna över natten?» sade dvärgen och
tittade fram.
»Det kan jag verkligen inte, sir», svarade Brass, som
var halvdöd av äckel och den instängda luften i rummet.
26 K Den gamla antikvitetshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
