Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 den gamla antikvitetshandeln
ansikten, det kanske icke skall förefalla dem så förvånande
att han var litet underlig till mods och att han omöjligen
kunde känna sig hemmastadd.
Fastän han aldrig hade sett till herrarna Garland eller
notarien allt sedan han kom i fängelse, hade han likväl fått
veta att de skaffat honom en advokat. Då därför en av
de perukklädda gentlemännen steg upp och sade: »Jag
svarar för fången, mylord», bugade Kit sig för honom, och
då en annan gentleman i peruk sade: »Jag är emot honom,
mylord», darrade Kit mycket och bugade sig för honom
också.
Den gentleman, som var emot honom, skulle tala först,
och som han var vid fruktansvärt gott lynne — ty vid
den sista rannsakningen hade han hart när utverkat
frikännande för en ung man, som hade haft den oturen att mörda
sin fader — så talade han nu ur skägget, och han sade
juryn, att om de frikände denna fånge, måste de vänta sig
att få lida samvetskval i icke mindre grad än han sagt,
att den andra juryn säkerligen skulle utstå, om den fällde
den då ifrågavarande fången. Och då han hade sagt dem
allt vad som rörde saken och att han aldrig hade känt
något värre fall, stannade han en liten stund likt en
människa, som hade någonting förfärligt att berätta dem, och
därpå sade han att han förstod att ett försök skulle göras
av hans lärde vän — och härvid såg han snett på Kits
försvarare — att jäva utsagan av de oförvitliga vittnen,
vilka han skulle kalla inför dem; men han hoppades och
trodde att hans lärde vän skulle hava större aktning och
vördnad för sakägarens karaktär, ty han visste väl, att det
icke fanns och aldrig hade funnits en mera hedervärd
medlem av det högst hedervärda stånd, till vilket han hörde.
Och därpå frågade han om juryn kände till Bevis Marks.
Och om den kände till Bevis Marks, så kände den väl till
de historiska och upplyftande tilldragelser, som hängde
tillsammans med detta högst märkliga ställe. Trodde de,
att en man som Brass kunde bo på ett ställe som Bevis
Marks och icke vara en dygdig och rättskaffens
personlighet? Och då han hade sagt dem en hel hop saker i
samma väg, kallade han Sampson Brass att avlägga sitt
vittnesmål.
Därpå kom mr Brass, och sedan han bugat sig för
domaren likt en person, som haft det nöjet att se honom
förut, lade han armarna i kors över bröstet och betraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
