Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET
405
sin sakförare ungefär som om han velat säga: »Här är
jag — full av vittnesmål — tappa mig!» Och sakföraren
tappade honom genast och med stor försiktighet
dessutom, i det han så småningom hämtade fram vittnesmålet
och lät det flyta fram klart och lysande för alla
närvarandes ögon.
Därpå tog Kits försvarare hand om honom, men kunde
icke göra någonting med honom, och efter en hel mängd
mycket långa frågor och mycket korta svar avträder mr
Sampson Brass med heder.
Efter honom följde Sara, vilken likaledes är lätt att
hantera för mr Brass’ sakförare, men mycket hårdnackad
för Kits. Kort sagt, Kits försvarare kunde icke få
någonting ur henne annat än ett upprepande av vad hon sagt
förut. Därpå förekallade mr Brass’ sakförare Richard
Swiveller.
Nu hade man viskat i örat på mr Brass’ sakförare att
detta vittne var vänligt stämt mot fången — vilket, för
att säga sanningen, det rätt mycket gladde honom att höra,
efer som hans styrka ansågs ligga i vad man vanligtvis
kallar snärja. Därför började han med att bedja
vaktmästaren noga se till att vittnet kysste bibeln och grep därpå
verket an med både näbbar och klor.
»Mr Swiveller», sade nämnde sakförare till Dick, då
denne hade avlagt sin berättelse med tydlig motvilja och med
en önskan att göra den så fördelaktig som möjligt, »var
så god och säg var ni åt middag i går, sir.»
»Var jag åt middag i går?»
»Ja, sir, var ni åt middag i går — var det här i
närheten, sir?»
»Åh ja, visst, ja — mitt över gatan här.»
»Ja visst, ja, mitt över gatan här», upprepade mr Brass’
sakförare. »Ensam, sir?»
»Vad befalls?» sade mr Swiveller, som icke hade
uppfattat frågan.
»Ensam, sir?» upprepade mr Brass’ sakförare med
åsk-lik röst. »Åt ni middag ensam? Bjöd ni någon, sir? Nåå!»
»Åh ja — ja, det gjorde jag», sade mr Swiveller med
ett leende.
»Var så god och bannlys allt lättsinne, sir, vilket är
föga lämpligt på den plats, där ni nu står, och hör på mig.
Ni uppehöll er här i trakten i går, i avvaktan på att detta
mål skulle komma före. Ni åt middag här på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
