Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET
437
ka överraska er. Förlora inte tiden. Det gör icke
jag. Jag står inte att träffa någonstädes. Om jag
vore som ni, skulle jag inte göra det heller. S. B.,
förut från B. M.»
Att beskriva de skiftningar, som gingo över Quilps
ansikte, då han läste detta brev ett halvt dussin gånger,
skulle fordra något nytt språk, ett språk med så starka
uttryck, som ännu aldrig blivit skrivna, lästa eller talade. På
en lång stund yttrade han icke ett enda ord, men slutligen,
sedan mrs Quilp var nästan förlamad av den skräck, hans
blickar väckte, försökte han flämta fram:
»Om jag hade honom här. Om jag bara hade honom
här —»
»Åh, Quilp», sade hans hustru, »vad står på? Vem är
du ond på?»
»Jag skulle dränka honom», sade dvärgen utan att akta
på henne. »Fastän det är en för lätt död, för hastig, men
floden flyter här strax bredvid. Åh, om jag hade honom
här! Att föra honom ned till stranden under smicker och
munterhet — hålla honom i knapphålet — skämta med
honom och så tvärt skuffa honom i, så att vattnet skvalpade
om honom! Man säger att de som hålla på att drunkna
komma upp på vattenytan tre gånger. Åh! Att få se
honom de tre gångerna och få håna honom, just som ansiktet
sticker upp — åh, vilken härlig njutning det skulle vara!»
»Quilp», stammade hans hustru, »vad är det som gått
på tok?»
»En sådan feg hund», sade Quilp. »Jag trodde att hans
feghet och kryperi skulle vara den bästa säkerheten för att
han skulle hålla sig tyst. Åh, Benjamin Brass — min käre,
gode, trofaste, förtjusande vän — om jag hade dig här!»
Hans hustru, som hade dragit sig undan, på det hon icke
skulle synas lyssna till vad han mumlade, vågade närma
sig igen och ämnade just tala, då han skyndade till dörren
och ropade på Tom Scott.
»Se där», sade dvärgen och drog in honom. »För hem
henne. Kom inte hit i morgon, ty då är det stängt här.
Kom inte tillbaka, förrän du får höra av mig. Förstår du?»
Tom nickade och vinkade åt mrs Quilp att följa med,
»Vad dig angår», sade dvärgen, i det han vände sig till
sin hustru, »så gör inga frågor efter mig, säg ingenting om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
