Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET 451
Det var en bister dag. Det blåste häftigt och vinden låg
rakt emot dem, den skakade den vita frosten från träd och
häckar och sopade bort den som stoft. M;en föga
bekymrade sig Kit om vädret. Det låg någonting friskt och fritt
i blåsten, när den tjutande for förbi, vilket var
välkommet, huru häftigt den än for fram. Då den ilade framåt
med ett moln av frost, ryckte ned de torra kvistarna eller
grenarna och de vissnade löven och förde bort dem huller
om buller, föreföll det som om allting varit fattat av
deltagande och haft lika bråttom som de resande.
Det blåste hela dagen utan uppehåll. Natten var ljus
och stjärnklar, men blåsten hade icke saktat sig och kölden
var genomträngande. Ibland — inemot slutet av en lång
station — kunde Kit icke undertrycka den önskan att det
skulle vara litet varmare, men da de stannade för att byta
om hästar och han fått röra på sig litet och haft bråk med
att betala den förre postiljonen och väcka den nye samt
sprungit fram och åter, tills hästarna voro förspända, var
han så varm, att blodet susade och stack i fingerspetsarna
på honom — då kände han sig, som om halva behaget av
resan skulle hava gått förlorat, om det varit en enda grad
mindre kallt, och han hoppade upp på vagnen igen med
muntert sinne.
Emellertid fördrevo de båda herrarna inuti vagnen, som
voro föga sinnade att sova, tiden med samtal. Som båda
voro oroliga och ivriga, vände det sig helt naturligt
omkring anledningen till deras färd, och om de förhoppningar
och farhågor, de hyste rörande den. Av de förra hade de
många, av de sistnämnda få.
Under ett uppehåll i deras samtal och då halva natten
redan var gången, vände sig den ensamme gentlemannen,
som så småningom blivit allt mera tyst och tankfull, till
sin följeslagare och sade tvärt:
»Har ni god hörsel?»
»Så bra som flertalet människor, förmodar jag», svarade
mr Garland leende. »Varför frågar ni det?»
»Jag har en liten berättelse på läpparna», genmälde hans
vän, »och vill pröva er därmed. Den är mycket kort.»
Utan att vänta på svar lade han sin hand på den gamle
herrns arm och fortfor sålunda:
»Det var en gång tvenne bröder, som höllo innerligt av
varandra. Det var en stor skillnad i deras ålder —
ungefär tolv år. Så stor skillnaden i ålder mellan dem än var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
