Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET
457
och som de tydligt kunde höra i tystnaden, störde dem. De
önskade att karlen ville sluta upp eller att de hade sagt till
honom att ej störa tystnaden, förrän de återkommo.
Det gamla kyrktornet, som var klätt i en spöklik skrud
av ren, kylig, vit färg, reste sig åter framför dem och inom
några få ögonblick voro de tätt därinvid.
En gallerport sågs strax bredvid, men det fanns mer än
en väg över kyrkogården, dit den ledde, och ovissa om
vilken de skulle välja, stannade de igen.
Bygatan — om det kunde kallas gata, som var en
oregelbunden rad torftiga kojor, somliga med framsidan, andra
med baksidan och andra åter med gaveln åt vägen låg
strax bredvid. Ett svagt ljussken syntes i ett fönster icke
långt borta, och Kit skyndade dit för att fråga efter
vägen.
Hans första rop besvarades av en gammal man, som
genast visade sig i fönstret, och frågade vem som var ute
vid denna olämpliga timme och ville honom något.
»Det är ett svårt väder, det här», knotade han, »och det
är ingen natt att väcka mig på. Mitt yrke är inte av det
slaget, att jag behöver köras ur min säng. Vad man
behöver mig till brådskar man inte med, i synnerhet vid den
här årstiden. Vad vill ni?»
»Jag skulle inte ha väckt er, om jag vetat att ni var
gammal och sjuk», sade Kit.
»Gammal!» upprepade den andre fnurrigt. »Jag är
kanske inte så gammal som ni tror, min vän. Vad sjukdomen
beträffar, så träffar ni många unga, som äro sämre än jag.
Jag ber om förlåtelse», sade den gamle gentlemannen, »om
jag svarade litet strävt i början. Min hörsel är inte bra
om nätterna — men det är varken ålderdom eller sjukdom;
den har aldrig varit bra — och jag såg inte att ni var
främling här.»
»Jag är ledsen att jag ropade upp er», sade Kit, »men
herrarna, som ni ser där borta vid kyrkogårdsporten,
äro också främlingar, som nyss kommit hit efter en lång
resa och söka efter pastorshuset. Kan ni visa oss dit?»
»Skulle väl det», svarade den gamle mannen, »ty
kommer nästa sommar, så har jag varit dödgrävare här i sina
femtio år. Vägen på höger hand är den rätta.»
Kit tackade honom och ämnade ju?t vända sig om, då
hans uppmärksamhet väcktes av en barnröst. Han tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
