- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
458

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

458 DEN GAMLA AN TI KV I TETSHANDELN

upp och blev i det närliggande fönstret varse en liten
gosse.

»Vad är det?» utropade gossen ivrigt. »Har min dröm
slagit in? Säg mig det, ni, som är vaken och uppe!»

»Stackars gosse!» sade dödgrävaren. »Hur är det, min
lille vän?»

»Har min dröm slagit in?» utropade gossen igen. »Men,
nej, det är inte möjligt! Hur skulle det vara möjligt! Hur
skulle det vara möjligt. Ack, hur skulle det kunna det?»

»Jag anar vad han menar», sade dödgrävaren. »Gå och
lägg dig igen, stackars gosse!»

»Ja!» utropade gossen i ett utbrott av förtvivlan. »Jag
visste att det inte var möjligt; jag var säker på det, innan
jag frågade! Men hela natten och förra natten också var
det likadant. Jag kan aldrig somna, utan att den
förskräckliga drömmen kommer igen.»

»Försök att sova ändå», sade gubben tröstande. »Den
försvinner nog snart.»

»Nej, nej, jag vill hellre att den stannar kvar — så
ryslig den än är. »Jag är inte rädd för det, då jag sover,
men jag är så ledsen — så ledsen.»

Den gamle gubben välsignade honom, barnet svarade
gråtande godnatt och Kit var ensam igen.

Han skyndade tillbaka, upprörd av gossens sätt mera
än av vad han hade sagt, eftersom hans mening var
obegriplig för honom. De följde den väg, dödgrävaren
anvisat, och kommo snart fram till pastorshuset. Då de vände
sig omkring, märkte de ett ensligt ljussken på avstånd bland
de förfallna byggnaderna.

Det kom från något, som tycktes vara ett gammalt
utbyggt fönster, och som det omgavs av de överhängande
murarnas djupa skugga, skimrade det som en stjärna.

»Vad är det för ett ljussken?» sade den yngre brodern.

»Det är säkert från ruinen, där de bo», sade mr Garland.
»Jag ser ingen annan ruin häromkring.»

»De kunna inte vara vakna vid denna sena timme»,
svarade brodern hastigt.

Kit avbröt honom genast och bad att, medan de ringde
på och väntade vid porten, skulle de låta honom begiva sig
dit, där ljusskenet syntes, och söka förvissa sig om
huruvida det fanns några människor där. Sedan han fått den be
gärda tillåtelsen, skyndade han bort med andlös brådska och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free