Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET 463
Vid främlingarna fäste han icke alls något avseende. Han
hade sett dem, men tycktes alldeles icke mäktig varken
intresse eller nyfikenhet. Den yngre brodern stod avsides.
Magistern drog fram en stol till den gamle mannen och
satte sig tätt bredvid honom. Efter en lång tystnad tog han
omsider till ordet.
»Ännu en natt och inte till sängs!» sade han milt.
»Varför tar ni er inte litet vila?»
»Sömnen har övergivit mig», svarade den gamle mannen.
»Den är endast hos henne!»
»Det skulle göra henne mycket ont, om hon visste, att
ni vakade så där», sade magistern. »Ni vill ju inte göra
henne ledsen.»
»Det är jag inte så säker på, om det bara kunde väcka
henne. Hon har sovit så länge. Och ändå kanske jag
överdriver, då jag säger så. Det är ju en god och lycklig
sömn, inte sant?»
»Ja, visst är den det», svarade magistern. »Visst, visst
är den det!»
»Det är väl. — Och uppvaknandet —», stammade
gubben.
»Också lyckligt. Lyckligare än någon tunga kan förtälja
eller människohjärta fatta.»
De gåvo akt på honom, då han reste sig upp och på tå
smög sig in i det andra rummet. De lyssnade, då han
återigen talade inom dess tysta väggar. De betraktade
varandra och ingen kind var utan tårar. Han kom tillbaka,
viskande att hon sov ännu, men att han trodde, att hon hade
rört på sig. Det var hennes hand, sade han — litet —
mycket, mycket litet — men han var tämligen säker på att hon
hade rört på den — kanske för att söka hans. Han visste,
att hon gjort det förr, även då hon varit som djupast
insomnad.
Den fattige skolmästaren vinkade åt magistern, att han
skulle ställa sig på andra sidan om gubben och tala med
honom.
»Han skall höra mig», sade skolmästaren, »det vet jag.
Han skall höra antingen mig eller er, om vi bedja honom.
Hon ville det alltid.»
»Jag vill höra varje röst, som hon tyckte om att höra»,
utropade gubben. »Jag håller av alla, som hon höll av.»
»Jag vet> att ni gör det», svarade skolmästaren. »Tänk
på henne; tänk på alla de sorger och vedermödor, ni ha de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
