Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat här hos oss. På Badins upptåg ha vi
tröttnat; han är för självsvåldig, den svarte
pojken. Vi begynna åldras, mon cher, och
gäspa oss fördärvade åt vår egen tröghet.»
Hessenstein skrattar. Full av sprittande
liv och odygd står hon där med den ena
tåspetsen svävande i små graciösa cirklar, och
hön berättar om det enformiga, odrägliga
hovlivet som vore det i själva verket en
uppsluppet munter slädfärd med klingande bjällror.
Körsvennerna äro kanske valhänta och
stelfrusna. Hon ser deras sura miner, men själv
nås hon icke av kölden, ty fröjden tänder
tusen bloss inom henne.
»Har ni tröttnat på den exotiske
lekkamraten», spörjer Hessenstein, »det betvivlar jag.»
»Nej, jag här inte tröttnat, men
majestä-terna! Min stackars dyra mor förgås av
beständig tristesse. Och söta fars trankilitet är
sövande i sin orubbliga ro. — Och så hovet —
bara soffhörn och fadaiser. Är jag stygg? Å,
det vill jag inte vara. Men jag älskar livet
— livet, förstår han, Hessenstein, med allt
vad det har ljust och glatt. Kanske det blir
angenämare, när den danska prinsessan
kommer, Sofia Magdalena, menar jag. Har ni sett
hennes konterfej? — Hon är vackrare än allt
vackert jag skådat. Men är hon också lätt till
sinnes? Jag är färdig att dö av nyfikenhet,—
— och ni?»
»Jag», säger han, hänförd av flickögo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
