Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i friska luften, med springlekar och
kranskastning, känns som fångenskap. Det är tyst
och tungt i det dåsande slottet, där de
klingande skratten småningom skrämts bort av en
etikett, lika odräglig för gammal som ung.
Vid en knackning på dörren spritta de
bägge till av uppriktigt nöje,, ty den minsta,
omväxling är obeskrivligt välkommen. En
lakej hörsammar det tvåstämmiga: »Kom in!»,
som ropas av glatt vaknande flickröster.
Han bugar med en stor bukett av
ljusröda dalior i ena handen och mössan i den
andra.
»Till dig, Brita», utbrister Albertina genast.
Och Brita ler. Naturligtvis är det till
henne från den beskedlige Claes Julius Ekeblad
eller den gode Hamilton. Hon har ärvt de
äldre hovfröknarnas yngsta adoratörer med
prins Karl som avant-garde, men hennes
hjärta klappar icke fortare för någon. Det är
ett betänksamt hjärta, trofast, men föga
tillgängligt.
»Jag skulle allra underdånigast avleverera
buketten till hennes kunglig höghet,
prinsessan», säger lakejen.
»Ciel! Ce n’est pas possible!» Albertina
är icke van vid uppmärksamhet eller
beundran. Hon vet, att Hessenstein håller av
henne, men också att han flitigt kurtiserat Lotta
Mörner samt soupirerat för grevinnan Brahe
och för än flera; det faller henne icke in,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
