Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika höjer varnande ett spetsigt
pekfinger och framsnörper ett leende, ty
tänderna äro skämda.
»Ni har ätit för mycket hetvägg, baron,
det alstrar melankoli. Enfin! Vad begär ni
av ett hov så fattigt, att det inte ens har ett
eget ben att gtiaga på, och därtill» — hon
rycker på något kantiga skuldror, diskret dolda
under spetsfichyn. — »så blottat på folkets
admiration.»
Anar drottningen det skarpa omdömet, där
hon sitter vid quadrillebordet mitt emot sin
pustande make? Hon kastar en snabb blick
på hovdamen. Ögonen sticka till som
svärdsuddar, men återvända strax till spelet.
Kritiskt säger hon till gemålen:
»Du spelar enfaldigt i kväll, mein Gatle!»
»Min mage revolterar mot middagens
börda, mein Herz, och det inverkar på
tankarna», genmäler hån med sin plumpa
godmodighet. »Surkålen, ostronen och hetväggen se
disputent de mes entrailles.»
Och han skrattar högt, medan han
knäpper upp västen, gäspar och sträcker på sig.
De blå ögonen stirra vänliga och taljigt
dumma omkring sig. Han kan icke begripa,
varför allting gungar upp och ned, både tavlor,
speglar och möbler. Ingenting förblir på sin
plats varken utom eller inom honom.
Slutligen falla horten ur de feta, domnande
händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
