Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är sjuk», hinner drottningen säga.
Strax därpå knakar länstolsryggen, ty
avsvimmad faller kungen tungt tillbaka mot den. Ett
virrvarr av tankar drager igenom Lovisa
Ulrikas hjärna, medan hon ängsligt lutar sig jöver
den medvetslöse gemålen. De flyga dessa
tankar som vilda fåglar, stenkastade, fredlösa.
Gustav är i Paris, tänker hön, han måste
underrättas. Han skall sitta i rådet — och han
sitter där icke allenast till herrarnas fromma.
Hon känner sin son. Hon är stolt över
honom, ty hon vet, att han aktar knäcka styva
adelsviljor, men hon vet också, att han utan
misskund skall maka henne åt sidan. Han är
icke längre hennes barn; han är sig själv!
Livmedikus Rosén smyger på knarrande
skor och med luktvattnet i beredskap fram
till håns majestät, som snarkar högt med
fradga kring den hårt slutna munnen, ögonen
ligga som glaskulor stelt orörliga och vidöppna,
inbäddade i fettglänsande hudveck. Den
prydlige goddagspilten är hemsk att skåda, och
alla de målade perukdockorna, som skyndat
fram ur soffor och fönsternischer,
vitmenas av ärlig ångest.
Prinsessan Albertina och prins Karl
trycka sig ängsligt intill varandra. De ha nyss
kommit tillbaka från en balettrepetition hos
greve Österman, där de amuserat sig agreabelt
nog, då icke kronprinsessan varit
närvarande och tråkat ut sällskapet med sin stumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
