Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla draga en lättnadens suck, ty
fruktträden stå i fagraste blom och syrenerna
börja knoppas. Både minne och hopp
längtar ut i parken.
Badin lyfter skalkaktigt menande ett svart
pekfinger mot Albertina och säger: »Du lilla,
nu är det amourernas stund!»
Men drottningen ger honom en rungande
örfil.
»Inga oförskämdheter, Badin.»
Negern visar sina skinande vita tänder.
»Är du ond på mig, majestät, jag är ju
bara negerpojken!»
Lovisa Ulrika vänder honom onådigt
världens rakaste rygg. Hon hade avbrutit
lektyren, därför att hon kommit att tänka på den
hatade svärdottern. Törhända skulle det
behaga den danska lollan att spela en roll.
Skulle hon få kungens öra? Han hyste för visso
ingen kärlek för det stumma åbäket, men hon
kunde möjligen ha andra vapen.
Gustavs hjärta var en skiftande ädelsten,
hård, hur varm än färgtonen av andras
känslor kunde återspeglas i slipningen, men hans
sinne? — Var det icke teater, där scenerna
byttes beständigt, och där allvaret gäv
gästroller lika väl som glädjen. Den, som
framförde replikerna bäst, blev hans förtrogna.
Piper närmar sig underdånigt, ty han
önskar veta, hur hennes majestät behagar formera
aftonens spelparti, men han blir genast av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
