Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömt om en helt annan lycka än den
hennes make mäktade beskära henne.
Kungen hade inbjudit mor och syster till
Ekolsund, men Hessenstein erhöll ingen
invitation, och prinsessan blev utom sig. Hon
stampade med fotterna, hon knöt händerna,
hon storgrät.
Gustav ville aldrig förstå, vad som var
henne till fägnad. Hon reste icke med. Hon
avstod inte från de ljuvliga spatserturerna i
augustimånskenet; hön ville ej gå miste om
téte-å-téterna nere vid stranden.
Drottningen lyssnade till den gälla,
upp-bragta stämman, hon såg medlidsamt på det
mjuka, sparkande, fäktande människoknytet
och sade slutligen:
»Jag befarar, att du alltför mycket och
ivrigt brukat umgänge med Hessenstein. Det är
icke nyttigt för dina vätskor, tycks det. Jag
har lämnat dig i fred med din idyll,
förlitande mig på, att du var min dotter, ma chére,
men dina fasoner låta mig ana, att ditt blod
är ostyrligare än det passar sig för en
furstinna.»
Albertina blir blossande röd och stammar
med sänkta ögon, alltjämt snyftande:
»Jag har intet förbrutit — bara älskat och
trott.»
»I ord lyder det vackert. Skada, att
handlingen drager ned la helle phrase. — Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
