Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiger en sekund. Det skarpa ansiktet hugget
i sten. Blicken ett stickande spjut.
Albertinas barnsligt häftiga gråt gör
henne dock så ont, och plötsligt öppnar hon
famnen. De starka armarna slutas skyddande om
dottern.
Så naivt — så olycksaligt naivt är Lovisa
Ulrika frestad tycka, når prinsessan med
huvudet mot hennes bröst viskar:
»Alla de andra kysstes — fröknarna och
kavaljererna. Och jag skall ju giftas med
Hes-senstein.»
»Det står till framtiden», genmäler
drottningen avvärjande. »Man förmäles icke
alltid med sitt första ungdomstycke, barn. Din
far hade intet emot fursten, Gustav har det
icke heller, men jag befarar, att han
näppeligen ger sin syster, svenske kungens syster,
åt fröken Taubes son.»
»Men medlar ni icke, goda mor»,
spörjer Albertina ängsligt. Hon är blek och
bekymrad. »Om vi icke kunna få varandra detta
året, så nästa. Någon skall väl också jag
tillhöra.»
Drottningen rycker på skuldrorna och
skjuter dottern ifrån sig.
»Du är alltför sentimentalt känslosam, ma
petite! Lek och dansa, så länge rosorna äro
friska, och fördjupa dig icke i amouren.»
Ofrivilligt tillägger hön: »Du är ju det enda
av mina barn, jag ännu äger hos mig. Var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
