Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grevinnan. Han ristar in i både tråd och
stenar A. och C. i brinnande hjärtan.
»Dårskaper och joller!» Lovisa Ulrika
säger det högt, där hon Vandrar allena vägen
nedåt sjön. Minst ett halvt dussin A. C. i
barken har hon passerat. »Dårskaper och
joller», upprepar hon med ett uttryck av leda.
»Varje dag nya, platta upptåg!» Hon tänker
med harmsen ringaktning på själen i allt
detta lappri: kungen. Han tog dagen som ett
lantligt skämt, och lät regeringen arbeta bäst
den gitte. Fanns det då ingen allvarlig
tanke i detta märkliga huvud? Hon ser för sig
Gustav som nyfödd. För att icke skrämma
henne hade man med stor omtänksamhet
under en spetsprydd mössa dolt vänstra sidan av
barnets ansikte. Av en händelse hade
mössan glidit undan och den intryckta pannan
blottades. En snillepanna med den ädlaste
form, om den ej varit vanskapad! Barnet
hade slagit upp ögonen, de härligaste
stjärnor — den ena dock mindre än den andra.
Hon hade blivit häftigt upprörd och brustit i
tårar, medan hon tryckt den nyfödde intill sig
med gränslös ömkan — i tanke, att något
fattades hans Iförstånd. ( Men gossen ägde
tvärtom lysande själsgåvor; hennes ångest
förbyttes i stolthet, i strålande lycka — en tid.
Så förmärkte hon, att Gustavs svåraste
missbildning ej var huvudets, utan hjärtats. Alla
de ädla känslor hön önskat finna hos honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
