Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och promenera roar henne, och knappt någon
av dessa förlustelser har hon njutit av i
Berlin, där är allt vittert, konstnärligt och — stelt.
Ciel! Sådana eldgafflar människorna äro.
Badin knackar på dörren, men kommer in
utan att avvakta tillåtelsen. Han har en hel
hög brev från Sverige med sig till drottningen
och prinsessan. Båda kasta sig ivrigt över
dem, och Badin skrattar belåtet:
»Svartingen kom som en ljusets ängel, den
här gången, tror jag!» Han gör en munter
piruett och lämnar rummet.
Nästan samtidigt ljuder mors och dotters:
»Ah!»
De s;e på varandra och blickarna stråla.
»Han har vågat det», säger Lovisa Ulrika.
»Han har krossat de förhatliga bojorna. Han
har tillvällat sig den makt, som är en konungs.
En ;ny regeringsform, en revolution <i detta lilla
försoffade, tröga land! Och det har jag fått
uppleva!»
Albertina kastar ifrån sig det brev hon
läst. Också bon är idel hänryckning, ty har
icke just detta förbittrat hennes barndom:
A-dolf Fredriks oförmåga att göra, vad sonen
Gustav åstadkommit med en enda rask och
djärv kupp. Den gode, blide fadern hade
ryggat tillbaka för varje våldshandling. Gustav
samlade huvudstadens trupper, krävde ny
trohetsed av dem och fick den under jubel. De
få, som stodo emot kungen, arresterades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
