Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger det framför sig, och pennan flyger
framåt, en eldig vinghäst.–––-
»Ja, du är min son», skriver hon, »och
du är värd att vara det. Gud välsigne dig
i alla dina företag! Jag glömmer och förlåter
allt. Detta Idrag försonar pss för alltid. –-
Ack, min älskade Gustav! Glöm aldrig, att
du är människa. Missbruka ej den makt, Gud
dig givit! Lämna åt efterkommande exemplet
av en god, en stor konung, så att hela världen
må medgiva, att monarkien är det lyckligaste
bland alla regeringssätt. — — — Glädjen gör
mig helt förvirrad. Du älskar då din gamla
mor, du är otålig att få återse henne. Jag
skall också flyga i dina armar och kanhända
dö av glädje. — Farväl, min älskade, min
värdige son! Du har min välsignelse.»
Men trots detta farväl kan drottningen
icke förmå sig att sluta. Det så länge
förstummade har fått tunga, och orden äro
ömsom svärdshugg, ömsom raketer, det blixtrar
och flammar — en själ har frigjorts ur lång
fångenskap.
Nu ha ljusen brunnit alldeles ned och
flacka endast döende i pipan. Lovisa
Ulrika befaller icke in nya. Hon lägger äntligen
pennan och lutar sig tillbaka i karmstolen.
»Min son», viskar hon och omedvetet
bredas armarna ut till en omfamning, vari endast
nattens skuggor gömma sig, men hon märker
icke tomheten, icke det tysta, livlösa mörkret
runt omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
