Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re bort från balens etourderic, där dominos
skalkas med markisinnor och bondflickor om
vartannat, där en mjölvit och en sotsvart
Ar-lequin utföra de uppsluppnaste konststycken,
och där friherrinnan Ulla örnsköld rör
skönhetens och behagets trollspö på ett sätt, som
lägger unga ocli gamla för hennes fötter,
fastän hon obestridligen har hunnit över
medelålderns tröskel.
Den glade Bellmansbrodern Oxenstierna,
på en gång sirlig hovman och orädd
spju-ver, tillåter sig att bugande träda innanför
trollringen för att liksom händelsevis låta ett
pappersblad fladdra ned i urringningen på
Ullas väl pudrade hals. Hon anar strax oråd.
Man säger icke vid hovet greve Oxenstierna,
man säger »le poéle equivoque , och intet
är säkrare än att han tillställt henne ett
epigram.
Hon ler dock och sticker papperet
djupare ned i barmen.
»En dikt — en törnros», utbrister
fröken Sinclair maliciöst, och strax blir hennes
höga härskarinna, Sofia Albertina, curieuse.
Som ett rosafärgat moln glider hon fram,
ännu flämtande efter fandangon. Hennes
purprade kinder och glänsande ögon visa hur
förträffligt hon roar sig, hur ystert livfull hon
känner sig.
»Låt oss höra, chére Ulla», säger hon och
hoppar upp på en av de vinlövskransade tun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
