Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största hast och icke ägnat en tanke åt
frisyren.
Lovisa Ulrika vinkar avvärjande.
»Du är för tidigt uppe, mitt barn.»
»Men ni själv, min älskade mor...»
En befallande åtbörd hejdar henne.
»Jag önskar vara allena.»
Prinsessan känner alltför väl detta
granithårda tonfall, denna stela, torra blick. Hon
vågar ej göra någon invändning, ej bedja att
få stanna. Långsamt glider hon ut.
»Albertina!»
Åter flyger dörren upp och slarvig,
linje-mjuk, krokig och förväntansfullt skelande står
prinsessan på tröskeln.
»Min goda, dyra mor!»
»Jag ville blott säga dig, att jag ingalundg
är glatt upprörd. Det är andra känslor, som
behärska mig. Dock är jag fullkomligt lugn.
— Gå nu!»
Prinsessan tvekar. Hon törs icke säga
ut de ord, som snudda vid tungan:
»Min mor, tro, att prinsen är eder sonson
och dela hela landets glädje!» Darrande
dröjer hon med handen på låset.
»Hyser icke heller du respekt för din mors
vilja, barn?»
Dörren slutes genast. Hennes majestät är
ensam och återtar sin rastlösa burgång...
fram och tillbaka.
9 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
