Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ni överhopat mig. Jag har endast
ansett det som min plikt att tillmötesgå
prinsessans önskan att följa henne.» Hon tillägger
med en av sina vanliga, ofrivilliga grimaser,
vänd till Albertina: »För övrigt är det mig
omöjligt att kunna uträtta något för
änkedrottningen, och som jag ej är bunden av några
löften, vill jag varken tala för eller emot.»
Albertina känner sig plötsligt övergiven
av alla, bedragen på sitt sista fattiga hopp, och
i vild sorg och harm skriker hon:
»Ni är inte människor, ni är grymma
odjur. Ni har inga känslor, inget hjärta i
bröstet. Om jag kunde offra intill min sista
bloddroppe för min älskade mor, skulle jag
med glädje göra det, och ni — ni — bödlar,
hatfulla bödlar är ni.»
Orden dränkas slutligen i konvulsivisk
gråt. Hennes flämtande andedräkt hackar
sönder .meningarna. Hön fäktar Ined armarna,
stampar, irrar omkring i rummet för att med
ens stanna framför Gustav, kasta sig på knä
och Ined händerna sträckta som till bön
anropa honom om barmhärtighet.
Kungen bibehåller sin kyliga slutenhet,
och det är först, när Albertina ånyo rest sig
och börjat skrika och gråta, beskärma sig och
anklaga, Kan med en majestätisk rörelse
befaller henne att tiga.
»Ni tar livet av mig, min syster.»
Han tömmer ett glas vatten, fyller ett an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
