Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
line lyser över marken med sin lykta, och
ibland hjälper Albertina till med sin, vilket
icke hindrar, att de bäst det är sjunka ned i en
djup grop eller snubbla på en sten.
Ofredade bli de emellertid icke. Här
bortåt är föga bebyggt och knappt en enda krog.
Caroline är en pålitlig ciceron. Snart stå de
utanför det lilla låga, röda huset med sin
trädgårdsremsa framför. Det hela ser
anspråkslöst och hederligt ut. Genom de
små-rutiga fönstren faller ett sparsamt ljussken
ut på de uppblötta blomstersängarna, där
några halmombundna törnrosbuskar höja sig som
trollungar med ofantliga huvuden. Grinden
är stängd, men kan lätt öppnas, om man
trycker på klinkan. En annan sak är det med
dörren. Den går icke upp, hur det stora
låset vrides och vändes.
»Vi få inte glömma att sätta maskerna på
oss», viskar fröken Rudenskiöld, just som
Albertina slår den bastanta portklappen mot
dörren. »Här, ers kunglig höghet!»
»Tack, men försäg dig inte därinne! Jag
är Fia Lena, din väninna från landet.»
»Ja, ja!» Caroline är gripen av
ögonblickets vikt, och även Albertina känner en kall
kåre glida nedåt ryggen av förväntan och
undran. Vad skall hon spå henne, denna
ryktbara mamsell, som mest hela Stockholm tror
på? Söta mor och hennes herr bror, Gustav
hade visserligen talat föraktligt om kaffegum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
