Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i afton? Man ger Årsene, pas trop mal.
pas trop bien!»
Hovmästarinnan är icke alldeles nöjd med
prinsessans accueil. Hon är för mångordig,
högheten, har för livliga gester och visar
fotterna, ja, till och med vristen. Och så hon
skrattar åt prinsens bons mots. Han är road
och hon ännu mera. De ha tusen saker att
säga varandra, bagateller det mesta, ett
lekfullt bombardemang av frasers lätta confetti,
en spröd och putslustig kuplettmelodi, som
tjusar dem båda, därför att allt är nytt och
friskt.
Visiten blir lång, och när prinsen slutligen
retirerar sig, är prinsessan fortfarande i
sjunde himlen. Med den vita silkesschalen
utspänd som vingar ilar hon in till modern för
att taga adjö, innan hon åker till operan, över
hela hennes person är en festglans, en
lycko-tro, sådan modern ej sett den sedan Albertinas
första ungdom, då hon svärmat med
Hessen-stein i parken vid Drottningholm.
Men Lovisa Ulrikas skarpt omutliga blick
upptäcker också, att detta skimmer rätt
mycket liknar en solnedgångs reflekterande
fägring efter en lång, het dag.
Hon klappar nästan medlidsamt dotterns
blossande kind och ser henne in i de klara,
ljusmättade ögonen.
»Du år echaufferad, barn. Vid din ålder
lämpar det sig ej att flyga genom rummen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
