Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ende ättlingen av edert blod och sonson till
en fader, vilken vi båda ålska och vars minne
vi vörda», hade änkedrottningen ofta genom
kronprinsens läkare gjort sig underrättad om
den lille. Och Albertina berättade detta för
Sofia Magdalena med en vädjan till henne att
taga första steget till ett närmande. Men
endast en stum huvudrystning blev svaret.
Albertina visste, att svägerskans enda intresse
var dyrbara kläder, och hon lät förfärdiga en
charmant pelisse av rosataft med
silkesbroderi och små äkta stenar. Den gåvan skulle
törhända kunna bli ett Sesam, öppna dig! Nej,
hennes majestät värdigades mottaga presenten,
men med det knappaste tack och därpå
avbryta allt samspråk genom att skylla på sin
migrän, denna åkomma, som Sofia Magdalena
tycktes ha i beredskap som andra luktvatten
och svampdosa.
Kungens missnöje, som föreföll alltmera
momentant, skulle kanske till sist gått över,
om ej änkedrottningen råkat förarga honom
genom att en afton visa sig på operan, där
folket — det värsta av allt! — hyllade henne
med höga leverop. Efter detta
klandervärda uppträde var kungen länge åskdiger, och
man lade märke till en »svart och en vit
ängel vid hans sida»: drottningen och
prinsessan. Den ena underblåste hans vrede, den
andra försökte på allt sätt blidka sin herr
bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
