Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick ömt lägger sin arm omkring henne,
medan han väntar på, vad som skall följa,
när lappgubben bultat med sin stav på
porten till ett av husen omkring torget.
Fram träder, mera förtrollande än
någonsin Ulla Fersen som Hebe, ungdomens
gudinna. De bländande vita armarna sträckas över
huvudet och lyfta högt en byst av
kronprinsen. Med sin täcka röst sjunger hon en aria
och nedsätter bysten vid konungens fötter,
varefter hon uppmanar den henne åtföljande
skaran av nöjen och ungdom att med
blomster bekransa bysten.
Sofia Albertinas ögon fyllas av tårar, när
hon lyssnar till kungens vältaliga, högstämda
tacksägelse, och när hon hör honom den
själv-förgudande helt ödmjukt bekänna:
»Det enda jag bittert beklagar, är, att jag
tyvärr måste skämmas över att ha blivit satt
i jämnbredd med fyra så ryktbara konungar,
jag, som ännu ingenting uträttat för att göra
mig något sådant värdig.»
Efter supén, när dansen blev allmän, bjöd
kungen upp Albertina, och hon förstod strax,
att han ville bruka detta tillfälle för att tala
förtroligt med henne.
Efter ett par korta varv för han henne
också till en liten soffa i hertiginnans blå
kabinett, där det är tyst och folktomt.
»Jag vill tala med dig om vår mor,
Albertina», utbrister han utan förberedelser. »Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
