Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till saltstod förvandlade hustru rörlig. Nej,
lämna drottningen ur räkningen. Hon anser
sig dödligt förolämpad av min mor, och jag
måste ge henne rätt. Att bygga på hennes
bistånd är fåvitskt. En annan plan, min syster!»
Albertinas panna rynkas av grubblande
tankar. Det blir Gustav, som bryter
tystnaden. Hans stämma är klar och fast.
»Jag har ett förslag, och för att du skall
inse mitt ärliga uppsåt, vill jag strax framlägga
det. Som du vet, Albertina, händer det ej
sällan, att jag möter min mor på våra åkturer
omkring Djurgården. Vad, om jag läte min
vagn hålla och lyfte upp min son liksom för
att låta barnet hälsa på henne?»
Albertina omfattar genast idén med
förtjusning. Den är ett snilledrag och därtill
sprungen ur ett ädelmodigt hjärta. Man måste
blott låta änkedrottningen få tid på sig,
förbereda jordmånen, och Albertina är mer än
lycklig att få åtaga sig detta. Hela kvällen äro
de båda syskonen eld och lågor för denna
plan. Kungen kan ej låta bli att se det hela
för sig som en magnifik slutscen i ett
allvarligt skådespel.
Och medan han med liv och lust deltar
i den animerade festligheten, kretsa hans
tankar kring detta möte, åt vilket han önskar
ge en sublim karaktär.
Det dröjer rätt länge, innan Lovisa Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>