Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åker ut. Hon känner sig beständigt trött och
illamående, olustig och håglös. Varför skall
hon åka ut och förarga sig åt folks gapande
nyfikenhet, så fort hon sticker fram
huvudet. Och vad kan det vara för njutning för
henne att se alla de platser, dit hon icke
mera får komma, tack vare Gustavs hårdhet.
Albertina svarar fogligt på dessa bittra
ut-gjutelser och lika fogligt på Gustavs otåliga
förebråelser över, att hon icke bryr sig om
deras överenskommelse. Så går tiden, men
en solslrålande dag i april fattar
änkedrottningen till sist det beslutet att företaga en
promenad i vagn kring Djurgården för att se
om de första blåsipporna kommit fram.
Albertina skyndar att underrätta kungen,
och när hon sätter sig upp i vagnen
bredvid modern, sväller hennes bultande hjärta
aV hoppfull förväntan.
Chére mére är visserligen icke vid sitt
bästa lynne. Hon harklar, hostar och pustar
tungt, men när Albertina sveper det vita
lammskinnet om hennes knän och ben, klappar
hon dotterns hand och säger vänligt:
»Du lilla, du är en god flicka. Jag
kunde önska dig någon annan att slösa din
ömhet på än en gammal, värkbruten mor.»
»Min älskade mor har alltid varit och
skall alltid förbli min stolthet», svarar
Albertina, och hennes leende är släkt med den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
