Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första gången färdades här, strålande av
yttre och inre fägring, en Venus i kärlekens rike,
en Minerva i andens, och dagen i dag, då
hon bortstött, åldrad, förverkad av onda öden,
ser mot samma famnande ekar, samma
vitstammiga björkar och — samma soliga
himmel.
En förriddare passerar hastigt, men
drottningen ser åt andra sidan och observerar
honom ej. Prinsessan däremot blir med ens
stel och rak; det surrar i hennes bröst som
av ett oroligt urverk, och ansiktet blir kallt
och blekt. Hon hör hästhovarnas tramp, steg
för steg (och långsamt rullande Vagnshjul.
Också änkedrottningens vagn skrider stillsamt
framåt, och om en minut, högst två skall det
oundvikliga ske.
Albertina har de ömmaste, mest
bevekande ord på tungan, men hon vågar ej uttala
ett enda. Kanske vore det att slita en
spindeltråd ...
»Vi möta någon», säger änkedrottningen.
»Min älskade mor», utbrister Albertina och
hela hennes väsen uttrycker en ångestfull bön:
»det är kungen och — och jag tror–––-kron-
prinsen. »
Strax därpå är o de båda vagnarna mitt för
varandra. Gustav står upprätt och håller
kronprinsen ut genom det öppna fönstret. Två
små barnhänder vifta med Stora knippor blå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
