Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sippor, en späd och klar röst ropar ett
inlärt:
»Farmor!»
Men Lovisa Ulrika trycker sig hastigt
tillbaka mot vagnsdynorna och skjuter med en
skälvande hand sidengardinen för fönstret. Då
rullar kungaekipaget raskt utför backen, och
ljudet dör bort, intet eko kvarhåller det
annat än i två kvinnohjärtan, det ena hårt,
vredgat och hett av kränkt stolthet, det
andra så vekt, förtvivlat och besviket, att det
känns färdigt att brista.
Och Albertina snyftar med de stackars
små hjälplösa händerna för ansiktet:
»Min iälskade mor, hur kunde ni...»
Änkedrottningen skakar i hela kroppen
av sinnesrörelse.
»Han vet, var mitt hem är», mumlar hon,
»han skall icke inbilla sig att jag låter
överrumpla mig av hans komedispel. Det här
har han ställt till för att förarga mig och
trotsa mig. Han vet, vad jag tänker om det
barnet, och han visar mig det i triumf.»
Orden bubbla fram i sjudande vrede och
förbittring, men Albertina hör dem knappt.
Hon gråter så kvidande tungt, som orkade
hon ej med tårarnas börda.
14 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
