Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te dock skynda sig hem till galamiddagen och
hinner endast stanna en kort stund. Men visst
försöker hon plädera för kungens besök; det
går som vanligt: Lovisa Ulrika hårdnar till
slen, Sofia Albertina smälter i tårar. —
Några dagar förflyta, och allt på
Svartsjö är nästan oförändrat. Ute i trädgården
blomma ros och reseda, lavendel och akleja
opåaktade, ty prinsessan, som eljest hela
timmar i sträck sysselsätter sig med
blommorna, har nu ingen tanke för sina skyddslingar.
Moderns sjukdom upptar alla hennes
tankar och hennes oro blir allt större, fruktan för
att aldrig mer få känna den moderliga handens
fasta grepp, blir allt mera ängslande.
Bulletinerna låta ingalunda hopplösa, men
änkedrottningen känner sig sämre. Hon är säker
på, att döden närmar sig, och hon stryker gång
på gång tröstande över dotterns hand, när
hon möter Albertinas ångestfulla blick.
En söndagsmorgon sitter hon uppe i
sängen och lyssnar till klockorna, som ringa
samman. Vid det öppna fönstret står
prinsessan. Hon håller händerna hårt
sammanknäppta och ser ut i den strålande
sommardagen, så lockande i sin ljusa fägring.
»Mitt barn», säger änkedrottningen, »kom
hit.»
Albertina lyder genast. Hon lägger sig
på knä vid sängen och lutar sin kind mot
mo-15 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
