Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enting att lämna dem, eftersom jag
endast har skulder, som dock böra kunna
betalas med två eller tre av mina
kvartal, ifall I behagaden låta dem utgå även
efter min död; i gengäld vill jag befria
er från all ståt vid min begravning, och
vill ej, att I skolen kasta bort några
penningar i onödan på tomma ceremonier. Jag är
eder olyckliga moder
L. U.»*
Prinsessan skakas av en frossbrytning, när
hon på moderns uppmaning lämnar tillbaka
brevet. Hon vill göra en invändning, be för
den broder, som skall drabbas av denna
bannstråle. För henne är det starka, okuvliga
hatet en ofattlig känsla, och hon vänder sig till
Fredrik som för att få hans bistånd.
Men änkedrottningen vinkar bort dem.
»Jag vill ingenting höra», säger hon hårt.
»Skicka efter Vingårdh, så att jag får bikta mig.
Nattvarden vill jag icke begå — icke nu!»
Hon lägger brevet mot sitt bröst, och
Albertina tycker, att dess isiga kyla måste döda
henne. Men hon vågar icke närma sig modern,
när hon fått detta »diadem av stränghet»
omkring pannan. Förtvivlad och skamsen
smyger hon sig ut, och håller ögonen nedslagna,
när hon möter hovfolket.
* B. von Schinkel, Minnen X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
