Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom och slutligen förmådde honom att låta
kungen lyfta upp honom till farmodern.
»Kyss farmor på hand och klappa
henne», uppmanade Gustav, och som om pysen
med ens insett det omöjliga i att undkomma,
kastade han sig i änkedrottningens famn och
klappade ivrigt hennes infallna kinder.
Lovisa Ulrika smekte honom ömt. Hön
orkade endast ett kort ögonblick hålla honom
i sina armar, men när hon släppt honom,
bad hon, att han skulle stanna bredvid
sängen. Med ett underligt, feberaktigt tonfall
sade hon:
»Du är ju min älskade sonson, den ende
ättlingen av mitt hus, och min älskade
Gustavs son, du är ju det!»
Prinsessan fruktade alt modern, trots att
hon visade prinsen en nästan överdriven
hjärtlighet, skulle komma att säga något, som
omintetgjorde det goda förhållandet, och hon
viskade till sin läkare, arkiater von
Schulzen-heim en begäran, att han skulle uppmana
drottningen att vila.
Detta skedde, men det var endast
motsträvigt änkedrottningen skildes från barnet.
»Drag undan gardinen, låt mig se hans
ögon än en gång», bad hon.
Men när den skarpa sommardagern föll
in i rummet och Lovisa Ulrika borrade sin
sjuka, hårda blick i piltens, började lille
Gustav Adolf gråta igen, och Albertina log ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
