Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, när modern var upptagen av andra
intressen och den lilla sprittande livliga flickans
prat och skratt irriterade henne.
Ovillkorligt reser prinsessan sig.
Hjärtat är en bly klump i hennes bröst. Hon
orkar knappt med det, och krokigare än
någonsin glider hon ur rummet, men stannar i
kabinettet utanför.
Ensam sitter hon i den långa, hårda
soffan framåtlutad, med armbågarna på bordet
och huvudet stött i händerna. Läkare och
tjänare passera oavbrutet, men de märka
henne ’knappast. En stund hörs det blott stönande
utrop inifrån sjukrummet, men så småningom
övergå dessa till de fasansfullaste, gällaste
klagoskrik. Det är en kropp och själ i yttersta
vånda, i en nöd så stor, att ingen hjälp eller
lindring finns. Starka fjättrar skola slitas,
en järnvilja krossas till smulor i dödens
obevekliga hand, en kropp pinas i de förfärligaste
marter för att förintas.
Albertina vacklar fram till moderns dörr.
Hon pressar pannan mot den snidade karmen,
men hon vågar icke trotsa änkedrottningen,
icke gå in. Har hon ej beständigt lärt lyda
och foga sig? Och hon saknar kraft att
bestämma över sin vilja. Hon kan icke fatta
den som sin egendom.
Hennes hand stryker skälvande över
kinderna, och hon sjunker ånyo ihop på
soffan ––––Vad är allt detta? Är det verklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
