Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armarna falla ned, och äntligen kommer
en sista suck, ett sista farväl från årslånga
prövningar, från ett helt livs bittra
missräkningar och grymma nederlag. Men icke ens,
när döden trycker sin stämpel på den höga,
kala pannan, råder lugn omkring henne, ty
prins Fredrik vrider sig i ett våldsamt,
konvulsiviskt anfall, ooh prinsessan snyftar
hjärt-slitande.
Som ett övergivet barn kastar hon sig i
sin svägerskas armar, hjälplöst kvidande. Men
efter ett kort och häftigt utbrott av sorg
behärskar hon sig, och det är första gången
någon sett den glada prinsessan så allvarligt
värdig, så vuxen sin uppgift att leda och styra,
så i allt Lovisa Ulrikas dotter.
Skrämmande blek är hon, och ögonen ha
intet av sin vanliga strålande glans. Håret
faller ovårdat ned över en slarvigt påsatt
klänning, men hållningen är en furstinnas.
Hon hör efter, om Isaac och Badin
kommit tillbaka med den koffert de skulle föra
från Fredrikshov, och när hon får jakande
svar, befaller hon, att den skall flyttas in
i hennes kabinett, och att eld skall göras upp
i spisen.
Sedan går hon, rakare, med mera
högbu-ret huvud än man minns henne ens från de
kungliga processionerna, före dem, som skola
försegla hennes majestät änkedrottningens
tillhörigheter. Hon ensam vet, var modern ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
