Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HoKARN. ( Tar honom i handen,och
talar med mera fansning.)
Bror! Jag undrar fafeligen, huru andan kan
komma på fådane fyndare och fådane fåhufvuden, fom
Vi åro.
Sadelmakarn.
Ja! Så grofva fyndare, och få ftora fåhufvuden.
HökaRN.
Hur tro det kommer til ?
Sadelmakarn.
Ja , min f jål jag det ver.
Hokarn.
Ja, intet jag heller.
Sadelmakarn.
Men hårnåft andan kommer på mig, få har jag luft,
at fråga andan fjelf derom.
Hokarn.
Det har jag ockfå luft til.
Sadelmakarn.
Ack! Om andan foli på mig nu åndå!
Hokarn.
Ja, det år illa, at det icke altid iker juft når man
vil perfors.
Sadelmakarn.
Jo, ibland fker det. Det mårkte jag nyfs, ty jag
tog juft min anda til hjelp emot min egen Son.
Hokarn.
Men, ofs imellan fagt likvål, få kommer det mig
fore ibland , fom min anda vore likfom ... fom en llags
feber. Jag vet icke huru jag ikall (åga. — Men...
men det år juft likfom hutvudet i hemlighet fade fig
fjelft millanåt, at jag fantaferat något den itunden.
Sadelmakarn.
Upriktigt fagt, fa år det icke utan, at jag kånner
det famma. Men ... (Såtter fig åter i Enthonfiasnu) Min
hjårtans Bror! Det år icke annat, ån den lede fatans
freftel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
