Den Nya Secten : Moraliskt lustspel i en act / 19 (1782) Author: Carl Envallsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad nu? Det kommer någon. Det år en Flicka, fom
jag intet kånner. Vore det på et annat ftålle, få hade
jag nog luft, at ftanna qvar, men har vil jag intet
ha at beftålla med henne.

(Han går ut.’)


Elfte Scenen.

BEATA.

Jag tyckte jag fåg en främmande karl. Mån det
var Philip? — Men dd hade han ju aldrig fkytt for
mig? Tyft! Det ko-rmer någon. Ja, det måtte varit
han, efter han’kommit rlbaka til mig (Går glad til
dårren, men kommer mifslynt tiibaka.’) Det år min Mor.


Tolfte Scenen.
BEATA. MAD. GRÅSIDA.

Beata.

Mötte ej min Mor någon fråmmande karl?

Gråsida.

Fråmmande karl? — Mit barn! kånner du icke
denna Himmelens vån, iom blifvit (and, at upvåcka
våra fjålar, och redan fedt iit företagande, få
vålfig-nadt ?

Beata.

Nej. Jag har ju icke varit hemma, mer an i tva
dagar ’{

GRåSIDA.

Nå, få fn.all du vål få låra kanna honom råttnu, nåt
han kommer tilhaku, och fyftconen blifva förfamladc.

Beata.

* År det några. Cufiner det, fom icke jag kånner?

GRåslDA.

Tig, mit barn. Du ikall nog få låra kånna dem. —»
Hor på; År min aldrakårafte Man hemma:

B 2 Beata-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>