Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN,
(Etförmak i Slottet.)
FÖRSTA SCENEN.
Camillo. En Officer.
(Offi cern ilir stående i fonden. Camillo går
fram och ater med lugn i sin hlick , något
lutadt ansigte och hopslagna armar.’)
Camillo. Detta är dä lyckan ! .—. åt
hvilken likväl mången offrar samvete och en
verklig sällhet — (Pause) Huru ljuft, at under
förföljelsen ej anklagas af någon inre fiende! __
Detta lugn är det enda, som mina förföljare
kunde hafva en rätt at afunna mig, och som
de aldrig skola njuta, (Efter någon längre
pause vänder han sig til Officern) Hvar ämnar
man väl låta mig tilbringa natten? —
Officern. Mina ordres ålägga mig tyst.
nad, Signor! .—
Camillo. (stutsar lite vid detta svar, och
vänder sig åter från Officern) Aldeles ohörd ! —
Så långt har då Borgia segrat! _ (Han samlar
åter sit lugn) Dock! mit öde — det må bli
fcvad som hälst — skall ej beröfva mig mit
mod. Men at se den ädlaste Furste, den
redligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
