Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 8. 2. Att en allmän inflytelse i menniskornas själar tillkännagifver, att det är en Gud, och att Han är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhör menniskokärlek och tro. Att denna inflytelse eger rum
i menniskornas själar, kommer deraf, att själen är det
innersta och högsta i menniskan, och att inflytelsen från Gud eger.
rum deruti, samt derifrån nedstiger till det, som är under,
samt gifver detta lif i förhållande till emottagandet. De
sanningar, som skola bilda tron, inflyta visserligen medelst
hörseln, och inplantas sålunda uti sinnet, och följaktligen i den
ängd som är lägre, men medelst dessa sanningar sättes
menniskan blott i stånd att emottaga den guddomliga inflytelsen
genom själen, och sådant det frambragta tillståndet är, sådant
blifver emottagandet, och sådan blifver den naturliga trons
ombildning till andlig tro. Att en guddomlig inflytelse i
menniskans själ tillkännagifver, att Gud är En, kommer deraf,
att allt Guddomligt – så väl allmänt som enskildt – är
Gud, och emedan allt Guddomligt sammanhänger såsom Ett,
måste det nödvändigtvis ingifva menniskan föreställningen
om En Gud, och denna föreställning tillväxer dagligen i
styrka i den mån menniskan af Gud upplyftes till himlens ljus.
Ty änglarne i sitt ljus kunna icke uttala »gudar», hvarför ock
deras tal i slutet af hvarje mening stannar i tonvigten på Ett.
Detta har icke någon annan orsak än inflytelsen, som gifver
dem att förnimma i deras själar, att Gud är En. Att många
tänka, att Hans Guddom är delad i flere af samma väsen,
ehuru inflytelsen i alla menniskors själar gifver den
förnimmelsen, att Gud är En, kommer deraf, att inflytelsen faller i
oöfverensstämmande former när den nedstiger, och att sjelfva
formen förändrar den likasom det sker i alla ting i naturens
tre riken. Samma Gud, som ger menniskan lif, ger ock lif
åt hvarje djur, men den emottagande formen gör, att
djuret är djur, och att menniskan är menniska. På samma
sätt sker det med menniskan, då hon inför djurformen i sitt
sinne. Den inflytelse, som från solen inströmmar i hvarje
träd, är alltigenom likartad, men den förändras efter hvarje
träds form. Den är likadan såväl i vinträdet som i törnet,
men om törnet inympas i vinträdet, så förvandlas inflytelsen
och fortgår enligt törnets form. Likaledes sker det inom
stenriket. Ljuset, som inflyter i kalkstenen och i diamanten,
är detsamma, men det lyser igenom den senare och fördunklas
i den förra. Hvad de menskliga sinnena angår, så äro de
olika efter sina former, hvilka invärtes äro andliga i förhållande
till tron på Gud och derjemte lefvernet af Gud; och dessa
former blifva genomskinliga och ängla-artade medelst tron på
En Gud, men tvärtom dunkla och vilddjursartade medelst tron på
flere gudar, hvilken föga skiljer sig från tro på allsingen Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
