Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 12. 5. Att menniskoförnuftet kan, om det vill, af många orsaker i verlden fatta och sluta till, att det är en Gud, och att Han är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se vid djurens alstrande. Först vill jag då nämna äggen,
huru i dem ungen ligger fördold i sitt frö, med allt, som
erfordras for dess utbildande och äfveri för allt dess
framåtgående efter utkläckningen, ända tills han blifver en fogel
efter modrens bild. Vidare, om man gifver akt på de
flygande djuren i allmänhet, så framställer sig för ett högt
tänkande sinne sådana ting, som verkligen väcka häpnad; såsom
att i de minsta af dem såväl som i de största, i de osynliga
så väl som i de synliga, d. v. s. hos småinsekter så väl som
hos foglar och stora däggdjur finnas sinnesorganer, hvilka
äro syn, lukt, smak och känsel, samt rörelseorganer, hvilka
äro muskler, ty de kunna flyga och gå. Likaledes finnas
inelfvor hos alla, som höra till hjertat och lungan, hvilka
sättas i verksamhet af de båda hjernorna. De, som tillskrifva
naturen allt, se visserligen detta och annat dylikt, men de
tänka blott dervid, att allt detta är till och säga, att det är
naturen, som frambringar det. Detta säga de, emedan de hafva
bortvändt sitt sinne från att tänka på det Guddomliga; men då
de, som hafva vändt sig bort ifrån det Guddomliga, se de
underbara tingen i naturen, kunna de icke tänka förnuftigt
derom, än mindre andligt, utan de tänka sinligt och
materielt, och tänka då i naturen, af naturen, men kunna icke
höja sin tanke öfver naturen, och det blott med den skilnad
från djuren, att de äro begåfvade med förnuftighet, d. v. s.
de kunna förstå, öm de vilja. De, som hafva vändt sig bort
ifrån att tänka på det Guddomliga, och derigenom blifvit
sinligt kroppsliga, de tänka icke på att ögats syn är så grof
och materiel, att den ser ett flertal småinsekter såsom blott
en enda dunkel massa, då likväl hvar enda en af dem är
organiserad till att känna och röra sig, och sålunda begåfvad
med fibrer och kärl, med små hjertan, lungor, inelfvor och
hjernor, och allt detta är sammanväfdt af de renaste ämnen
i naturen; och att dessa väfnader motsvara lifvet i dess allra
yttersta grad, af hvilken de allra minsta af dem hvar för sig
sättas i rörelse. Då nu ögats syn är så grof, att flere
insekter med oräkneliga beståndsdelar i hvar och en kunna synas
såsom en liten dunkel punkt, och då likväl de, som äro
sinlige, tänka och döma från en sådan syn – så visar sig här
tydligt, hur groft deras sinne har blifvit, och således i
hvilket stockmörker de äro med hänsyn till andliga ting.
Hvar och en kan, om han vill, af de synbara tingen i
naturen bestyrka sig för det Guddomliga, och det gör äfven
den som tänker på Gud, på Hans Allmagt då Han skapade
verldsaltet, och på Hans Allnärvarelse då Han håller det vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
