Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 13. 6. Att verldsaltet icke kunnat skapas och uppehållas, om Gud icke vore En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängande verk såsom en Enhet ifrån det första till det sista
emedan Gud, då Han skapade det, afsåg ett ändamål, som,
var att bilda en änglahimmel af menniskoslägtet, och medlen
för detta ändamål äro alla de ting, hvaraf verlden består, ty
den, som vill ändamålet, vill också medlen. Derför kan den,
som betraktar verlden såsom ett verk, innehållande medlen
för detta ändamål, äfven betrakta det skapade verldsalltet
som ett verk, sammanhängande såsom en Enhet, och kan se,
att verlden är en sammanfattning af nyttor i ordningsföljd
för menniskoslägtet, hvaraf änglahimlen bildas. Den
Guddomliga kärleken kan ej afse annat ändamål än menniskornas
eviga lycksalighet genom att gifva dem af Sitt Guddomliga
lif, och Hans Guddomliga vishet kan icke frambringa annat
än nyttor, som äro medel till detta ändamål. Då verlden
skådas i denna alltomfattande föreställning, kan hvarje vis
menniska fatta, att verldsalltets Skapare är En, och att Hans
väsen är Kärlek och Vishet. Derför gifves der icke ett enda
ting, hvari icke närmare eller fjärmare ligger förborgad en
nytta för menniskan; t. ex. för hennes föda och kläder af
jordens frukter äfvensom från djuren. Bland underbara ting
är ock det, att - såsom ofvan sagdt är - de oansenliga
kryp, som kallas silkesmaskar, med silke kläda och praktfullt
pryda både qvinnor och män, ifrån drottningar och konungar
till pigor och drängar, och att de oansenliga flygdjur, som
kallas bin, lemna vaxmassor till ljus, hvarmed tempel och
hof stråla. De, som fästa sin uppmärksamhet vid några ting
särskildt i verlden, och ej i allmänhet vid allt i en
ordningsföljd, hvaruti ändamål medelst orsaker och verkningar finnas
till, äfvensom de, hvilka icke härleda skapelsen från den
Guddomliga Kärleken medelst den Guddomliga Visheten, de kunna
icke se, att verldsalltet är ett konstverk af en Ende Gud, och
att Han bor uti hvarenda nytta, derför att Han bor i
ändamålet, ty hvar och en, som är i ändamålet, är äfven i
medlen. Innerst i alla medel är nämligen ändamålet, som
drifver och leder medlen. De, som icke betrakta verldsalltet
såsom Guds verk och såsom en boning för Hans kärlek och
vishet, utan såsom ett verk af naturen och såsom en boning
för solens värme och ljus, de tillsluta det öfre af sin själ för
Gud och öppna det lägre af själen för djefvulen, samt
afkläda sig dermed det menskliga och ikläda sig det djuriska,
och de tro sig ej allenast vara lika djur, utan blifva det
äfven verkligen. De blifva räfvar i slughet, vargar i vildhet,
leoparder i list, tigrar i grymhet, krokodiler, ormar, ufvar och
nattuglor, hvar och en efter sin särskilda natur. De, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
