- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
37

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6. Att allt skapadt är ändligt, och att det Oändliga är i de
ändliga tingen såsom i sina mottagningsformer och i
menniskorna såsom i sina afbilder. Dessa satser skola nu
särskildt utvecklas.


28. I. Att Gud är Oändlig emedan Han Är och Är till i
Sig Sjelf, och att allt i hela verlden är och är till af Honom.


Hittills hafva vi bevisat, att Gud är En, att Han är det
Sjelfva, att Han är alltings första Vara, och att allt - som
i hela verlden är, framstår och består - är af Honom.
Deraf följer, att Han är Oändlig. Att menniskoförnuftet kan af
många ting i den skapade verlden inse detta, skall i det
följande bevisas. Men ehuru menniskosjälen deraf kan erkänna,
att det första Väsendet eller Varat är oändligt, kan man likväl
icke inse, huru detta Vara är beskaffadt, och således icke
bestämma det annorlunda än, att det är det Oändliga Allt,
att det består i Sig Sjelft och således är den Sjelfva och
Enda Substansen; och då ingenting kan sägas om en substans,
om den icke tillika är form, så måste man också säga, att
det är den sjelfva oeh enda Formen. Men af allt detta
framgår icke tydligt, hurudant det Oändliga är, ty sjelfva det
menskliga sinnet, äfven det mest utbildade och upphöjda, är
ändligt, och detta ändliga kan ej borttagas. Derföre förmår
det icke heller att se Guds Oändlighet sådan den är i Sig
Sjelf. Således har det icke heller någon förmåga att se Gud.
Men det kan se Gud i en skugga bakifrån, såsom det sades
till Moses, då han bönföll att få se Gud och blef satt i en
bergsklyfta och såg Honom bakifrån, 2 Mos. 33: 20-23.
Med Guds baksida eller rygg förstås de synliga tingen i
verlden, och i synnerhet det, som kan förnimmas i Ordet. Häraf
är klart, att det är fåfängt att vilja utforska, hurudan Gud
är i sitt Vara eller i Sin substans, men att det är nog att
känna Honom af de ändliga, d. v. s. de skapade tingen, i
hvilka Han är på ett oändligt sätt. En menniska, som
sträfvar att komma derutöfver, kan jemföras med en fisk,
uppdragen i luften, eller med en fogel insläpt i en luftpump,
hvilken, allt eftersom luften utpumpas, kippar efter anden och
slutligen dör. En sådan kan äfven jemföras med ett skepp,
som, då det öfverväldigas af stormen och ej lyder rodret, föres
på klippor och skär. Så sker det med dem, som inifrån vilja lära
känna Guds Oändlighet, icke nöjda med att de kunna utifrån af
uppenbara vitnesbörd skönja den. Man läser om en filosof bland
de gamle, att han kastade sig i hafvet derför, att han i sitt
förnufts ljus icke kunde se eller fatta verldens evighet. Hvad skulle
han då tagit sig till, om han velat fatta Guds Oändlighet!




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free