- Project Runeberg -  Den sanna kristna religionen /
54

(1892) [MARC] Author: Emanuel Swedenborg Translator: Adolph Theodor Boyesen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förståndet sammaledes vishetens. Derför motsvara också dessa
två förmögenheter den Guddomliga kärleken och den
Guddomliga visheten, från hvilka de hafva sitt ursprung. Vidare
kan detta åskådliggöras med de två väsentliga och allmänna
ting, medelst hvilka menniskokroppen framkommer och
består, nämligen Hjertat och Lungan, eller hjertats
sammandragning och utvidgning och lungans andedrägt. Att dessa
två verka i allt och hvarje ting i kroppen, är bekant, och
orsaken är den, att hjertat motsvarar kärleken och lungan
visheten. Denna motsvarighet är fullständigt förklarad i
»Änglavisheten om den Guddomliga kärleken och Visheten»
utgifven i Amsterdam. Att Kärleken, såsom en brudgum och
man, frambringar och föder alla former, men förmedelst
Visheten såsom dess brud och hustru, derom kan man till fullo
öfvertygas af otaliga ting i båda verldarne, den andliga och
den naturliga. Här skall endast omtalas, att hela
änglahimlen ordnas till sin form och sammanhålles deruti af den
Guddomliga kärleken medelst den Guddomliga visheten. De som
härleda verldens skapelse från något annat än den
Guddomliga kärleken förmedelst den Guddomliga Visheten och ej
veta, att dessa två utgöra det Guddomliga väsendet, nedstiga
från förnuftets syn till ögats syn och hylla naturen såsom
verldsaltets skaparinna, hvarmed de ock afla drömmerier och
föda spöken. De tänka bedrägligheter, göra deraf
beräkningar, och värpa ägg, i hvilka det ligger nattfoglar. Sådana
menniskor kunna icke kallas själar, (sinnen) men ögon och
öron utan förstånd eller tankar utan själ. De tala om
färgerna, såsom om de kunde vara till utan ljus, om trädens
tillvaro, likasom om de blifva till utan af frö, och om allt i
verlden såsom om det kunde vara till utan solen, ty de göra
det härledda till det ursprungliga och det förorsakade till
orsaken, och sålunda bakvända de allt. De insöfva förnuftets
vaksamhet och se ej annat än drömbilder.

38. II. Att Gud är Sjelfva det Goda och Sjelfva det Sanna,
emedan det Goda hör till kärleken och det fanna till Visheten.


Det är allmänt bekant, att allting har hänsyn till det
goda och det sanna, ett bevis på att allt uppkommit från
Kärleken och Visheten, ty allt, som utgår från kärleken,
kallas godt, emedan man känner det, och det ljufliga,
hvarigenom kärleken uppenbarar sig, är för hvar och en godt. Men
allt det, som utgår från visheten, kallas sant, ty visheten
består icke af annat än sanningar, och påverkar sina föremål
med ljusets behag, och när detta behagliga förnimmes, då är
det sanna af det goda eller godhets-sanning. Derför är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:43:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/densanna/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free