Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
41. IV. Att kärlek och Yishet i Gud utföra Ett.
Hvarje vis menniska i kyrkan vet, att allt kärlekens och
menniskokärlekens goda är af Gud, likaledes allt vishetens
och trons sanna. Att det förhåller sig så, kan äfven det
menskliga förnuftet inse, endast man vet, att kärlek och
vishet hafva sitt ursprung från den andliga verldens söl, i hvars
midt Jehovah Gud är, eller - hvilket är det samma - att
det har sitt ursprung af Jehovah Gud medelst den sol, som
är rundt omkring Honom; ty den värme, som utgår från denna
sol, är i sitt väsen kärlek, och det ljus, som utgår derifrån,
är i sitt väsen vishet; deraf synes såsom i klar dag, att
kärlek och vishet i detta ursprung äro ett, således Ett i Gud,
af Hvilken denna sol har sitt ursprung. Detta kan äfven
belysas medelst den naturliga verldens sol, som är idel eld;
nämligen deraf, att värme utgår från dess eldsubstans, och ljus
från dess eldglans, och att sålunda båda i sitt ursprung äro
Ett. Men att de delas under det de utgå, visar sig af
föremålen, af hvilka några emottaga mer värme och andra mer
ljus. Detta eger i synnerhet rum hos menniskor. Hos dem
skiljas lifvets ljus, som är insigt, och lifvets värme, som är
kärlek, hvilket sker af den orsak, att menniskan må
omskapas och pånyttfödas, och detta kan icke ske, om icke lifvets
ljus, som är insigt, lärer hvad hon bör vilja och älska. Man
bör likväl veta, att Gud oafbrutet verkar kärlekens och
vishetens förbindelse hos menniskan, men att menniskan
oafbrutet arbetar på deras söndring, om hon icke skådar till Gud
och tror på Honom. I samma grad derför, som dessa två,
kärlekens eller menniskokärleks goda samt vishetens eller trons
sanna förbindas hos menniskan, i samma grad blifver
menniskan Guds afbild samt upplyftes till himlen och i himlen,
der änglarne äro; men tvärtom: så mycket som menniskan
söndrar kärleken och tron, så mycket blifver hon en afbild af
Lucifer och Draken, och kastas ned från himlen till jorden
och tillsist under jorden till helvetet. Genom förbindelsen af
kärlek och visdom blifver menniskans tillstånd likasom trädets
tillstånd om våren, då värmen på lika sätt förbinder sig med
ljuset, hvaraf dess löfsprickning, blomning och fruktsättning
sker; men tvärtom: medelst söndringen mellan kärlek och
visdom blifver menniskans tillstånd såsom trädets under vintren,
då värmen viker ifrån ljuset, hvaraf följden blifver att träden
blottas och afklädas allt löf och grönska. När den andliga
värmen, som är kärlek, skiljer sig från det andliga ljuset, som
är vishet, eller hvad som är detsamma, när människokärleken
skiljer sig från tron, då blifver menniskan såsom en sur eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
